-charlie. -

Som så många gånger förut.

2011-09-12

17:09:01 / 3 kommentarer kommentera inlägget?..

Har inte läst igenom detta själv, så vet inte hur logiskt det låter. Men har du tid så snälla ta dig den tiden till att läsa detta om det är så att vi står varandra nära (eller om du helt enkelt känner att du vill). Tack.

Nästa måndag ska jag och mamma åka till Lidingö för att kolla på lägenheten jag eventuellt (med andra ord; ska/antagligen) ska flytta till. Mamma pratar med CSN om kort och pengarna och äntligen tror jag att allt löser sig. Precis som jag brukar säga.

Men, tänk om. Tänk om det inte löser sig på det sätt jag hoppas? Även om jag får lägenheten, så blir det ca 20 mil bort. Från allt. Från alla. Jag vet att jag alltid klagat på människorna i min omgivning. Jag vet att jag aldrig tänkt något annat än att jag vill flytta därifrån så fort som möjligt. Men nu när dagen D är så nära så jag till och med kan ta på den, kan jag inte säga annat än att jag är rädd.

Bli irriterade. Skratta åt mig. Känn empati och prata med mig. Tyck att jag är mesig och jobbig.

Gör vad ni vill, men det är såhär det ligger till helt enkelt.

Jag har aldrig haft svårt för att skaffa vänner och jag är lättanpassad för olika miljöer. Men grejen är den, att jag ännu inte kommit tillräckligt nära någon i klassen för att kunna skratta som jag gjort innan (ja, kottar, ta åt er äran). Jag kan inte slappna av helt och hållet och jag vet inte vad jag gör hälften av tiden, trots att jag gillar själva skolan. Jag har försökt, åter- och återigen men det blir bara inte som jag vill. Och tänk om det aldrig blir det? Tänk om jag sitter där i Stockholm - utan att ha en endaste jävla aning om vadfan jag gör där? Nu börjar analyseringen igen. Jag gör det för ofta. Men den här gången känns det som om jag borde tänka över det lite för mycket än vad som är nödvändigt. Det går otroligt snabbt just nu, och jag kan inte säga att jag inte saknar folket hemifrån för det gör jag verkligen. Men hur mycket jag än tvekar så känns det som om jag är tvungen till detta. Jag vill inte ha en massa prat om att jag lämnar er.

Snälla, försök förstå det just nu. Jag vill inte sitta ensam och undra om jag verkligen har kvar alla här hemma och jag vill kunna känna att jag alltid kan byta tillbaka. Mitt liv förändras hela tiden, just för att jag vill att det ska det. Men jag mår inte bra. Tro mig. Det finns alldeles för mycket jag grubblar över, alldeles för mycket jag behöver och inte behöver och jag kan inte prata. Ni som verkligen känner mig vet detta. Tvinga saker ur mig om det skulle behövas, jag vill att ni gör det.

Som tidigare nämnts också, är jag väldigt trött på mig själv. Förstår ni varför? Jag klagar. Jämt och ständigt, och det ber jag fan om ursäkt för. Jag ber om ursäkt för att ni behöver lyssna på mig och jag ber om ursäkt för alla gånger jag ber om ursäkt. (Ber även om ursäkt för att detta deppremerade inlägg aldrig tar slut).

Åh, det finns så mycket jag vill skriva och så mycket jag vill försöka förklara, men jag kan bara inte.

Jag vet inte hur jag ska säga det och om jag vet så ignorerar jag orden. Blockerar dom så att personerna runtomkring mig inte förstår hur många gånger jag mår ens det minsta dåligt.

Lycklig, glad. Kan jag inte bara få tillåta mig själv det?

Allmänt

kommentera inlägget?

Kommentarer

Angelica http://lillaangelica.blogg.se/

Du kommer inte förlorar oss bara för du flyttar 20mil härifrån. Vi kommer alltid att finnas här för dig, även fast vi kommer va 20, 30 kanske tom 100mil ifrån varandra. Visst de kanske känns som du lämnar oss men vafan ska man göra alla kommer ju sticka från de här hålan till slut, så de är väl bäst att nån tar första steget. Visst du/vi kommer säkert sakna de här stället när vi väl har kommit bort härifrån. Vi får också tänka att nästan alla våra minnen är kvar här och dom sköna stunder kommer alltid att vara kvar i den här lilla hålan </3

De där med skolan kommer säkert gå bra tillslut. Glöm bara inte bort oss. För vi kommer aldrig glömma bort dig.

Lätt som värsta avskeds brevet och gramatiken får du leva med :D

P.S

Vi kottar kan alltid samlas ihop på lovena och va ihop, spela, snacka mm. KOTTEKVÄLL HELT ENKELT!

I SOMMAR DÅ SKA VI RÖJA. Eller nåt sånt :3

2011-09-12

18:37:44

Bella

KOTTE WORD DOWN THERE!

Lyssna efter vad du verkligen vill Char, du får ändra dig, det vet du. Nothing is set in stone. Om det verkligen inte kommer fungera, tar du nya tag. Det här är skitbra och kommer fortsätta gå bra, ge inte upp! Jag säger inte att du ska dra tillbaka till Tierp när du inte känner att det funkar längre, jag menar att du ska hitta en annan lösning. Det finns alltid något sätt, det kommer fungera. Allt löser sig inte på 1 dag, det kommer ta en stund för allt att lägga sig och reda ut sig. Och känn inte att du inte kan skratta och vara dig själv bland andra, gillar dom dig inte för den du är, then they can just go fuck themselves. Cuz then they ain't worth your presence.

OCH VI KOMMER TRÄFFAS HELA TIDEN, HELA, HELA, HELA TIDEN. DET FINNS INGET SOM KAN STOPPA OSS. KAY?!

I love u Char, and this will work out. I promise <3

P.s det kommer alltid finnas fler lägenheter senare, then we kottar will become roommates :@ Om 3 år ska vi till universitet, då jävlar kan vi ba bli ultimate team igen. VI SKA BLI GAMLA OCH GRÅÅ TILLSAMMANS OOHOHOOH~

PP.S DU ÄR INTE MESIG, JOBBIG ELLER NÅGOT WHATSOEVER IN THAT DIRECTION, YOU'RE REALLY BRAVE FOR DOING THIS!

PPP.S DU KOMMER HITTA NYA VÄNNER. MEN GE FAN I ATT ERSÄTTA OSS BARA, DÅ KOMMER JAG MED MACHETEN :@

that will be it. For now >.-

2011-09-12

21:54:04

Marjorie Diaz S. http://diiiiaz.blogg.se/

du har gjort om helt du :)(bloggen) varför heter du charlie :P?

kram!

2011-09-13

09:57:26

Trackback