Så tack till dom/den som tar sig tid att läsa detta. Tack för att du visar att du är ett stöd.)

Jag förstår inte hur vissa kan vara så otroligt lyckligt lottade.

Jag känner två stycken som är helt underbara, enskilt och tillsammans.

Det är väl inte speciellt svårt för personer att förstå vilka jag menar, men jag tänker ändå inte berätta vilka.

Grejen är den nu, att jag har så mycket mening att få fram i den här texten.

Men jag har ingen aning om hur jag ska kunna få fram det.

Jag är otroligt trött på att inte kunna erkänna att jag då och då till och med blir avundsjuk. Vem blir inte?

Jag längtar så något otroligt på att kunna bli mig själv och bli lycklig igen. En ny start är exakt vad jag behöver.
Jag behöver kunna prata med exakt alla mina vänner om vem jag är och hur jag känner.

Jag vill stolt kunna stå med en flickvän i handen och visa upp människan för mina närmaste.

För ja, jag är bisexuell, men en pojkvän känns inte rätt för mig just nu.

Och förlåt. Jag vet hur det här låter, det gör jag. Men snälla ta mig nu inte på fel sätt.

Detta handlar inte om komplex. Inte heller om att jag vill ha ett fungerande förhållande. Detta handlar om att jag för en gångs skull vill visa vad jag har att ge som person, för den jag är. Det är väldigt svårt att förklara, och jag förväntar mig inte att någon ska förstå det fullt ut, men som sagt behöver jag skriva inlägget.