Jag saknar Stockholm. Det gör jag verkligen. Jag vet att jag böt för jag mådde dåligt, jag vet att jag inte kände mig fullt hemma med klassen, men... Jag trivdes. Jag gjorde ju förfan till och med läxorna därifrån (?!). Det är liksom... Jag vet inte. Det känns konstigt. Jag borde åka dit och hälsa på eller nåt, faktiskt. Men det finns ju inte tid för det. 

Och apropå skola har jag typ 3-4 grejer jag borde göra. Vill gråta bara jag tänker på dom. Snälla kan någon bara ta mig härifrån. Tillbaka till det tidigare inlägget om hur jag egentligen vill ha det. Fyfan för allt det här.
Skulle kunna bo på gymmet. Mår för dåligt för ofta och där tänker man liksom inte. Man bara... Gör.

If Heaven and Hell decide, that they both are satisfied.

Illuminate he NO's on their Vacancy signs.