StartsidanKopierar denna text från min bdb.
2011-03-21 
01:50:38 / 0 kommentarer kommentera inlägget?..
01:50:38 / 0 kommentarer kommentera inlägget?.. Bara för att jag känner att jag behöver.
Jag har aldrig varit den personen som tycker att klänningar är det finaste som finns eller den som haft miljontals dockor. (som ett exempel la jag brorsans robot i min barnvagn istället för min docka när jag var liten), jag har heller inte tyckt att kattungar är det mest underbara som finns och rosa ludd är jag allergisk mot. Jag har inte varit den som varit lik alla andra och jag har garanterat aldrig försökt.
Jag har aldrig varit den personen som tycker att klänningar är det finaste som finns eller den som haft miljontals dockor. (som ett exempel la jag brorsans robot i min barnvagn istället för min docka när jag var liten), jag har heller inte tyckt att kattungar är det mest underbara som finns och rosa ludd är jag allergisk mot. Jag har inte varit den som varit lik alla andra och jag har garanterat aldrig försökt.
Jag är den personen som alltid tyckt att bilar och fart är helt underbart. Den person som alltid kunnat köpa kläder på killavdelningen utan att skämmas och den person som inte skulle kunna tänka sig att vara fördomsfull. Jag hatar att använda bh och för tillfället är u-ringningar det värsta jag vet, enbart för att det är FÖR feminint för min stil. Jag är en tomboy. En på-gränsen-till-kille tjej. Och jag älskar det.
Vid sidan av det som syns utåt är jag trött på homofober, rasister och idioter och tyvärr är iaf hälften av min klass alltsammans på en gång. Jag är rädd för rätt mycket tyvärr, men jag försöker ändå att utmana ödet så mycket jag bara kan utan att jag vet varför. På alla tänkbara sätt dessutom. Jag hatar stället jag bor på och ska flytta härifrån snarast möjligt. Jag har så länge jag kan minnas inte tyckt om hur jag ser ut och min kropp är det inte att tala om. Det är inte förrän på den senaste tiden jag känner att jag verkligen inte bryr mig. Jag menar, varför i hela helvete skulle jag? Rollspel och det övernaturliga är jag beroende av, helst båda på samma gång.
Vid sidan av det som syns utåt är jag trött på homofober, rasister och idioter och tyvärr är iaf hälften av min klass alltsammans på en gång. Jag är rädd för rätt mycket tyvärr, men jag försöker ändå att utmana ödet så mycket jag bara kan utan att jag vet varför. På alla tänkbara sätt dessutom. Jag hatar stället jag bor på och ska flytta härifrån snarast möjligt. Jag har så länge jag kan minnas inte tyckt om hur jag ser ut och min kropp är det inte att tala om. Det är inte förrän på den senaste tiden jag känner att jag verkligen inte bryr mig. Jag menar, varför i hela helvete skulle jag? Rollspel och det övernaturliga är jag beroende av, helst båda på samma gång.
Jag vet vad jag vill i livet men jag svårt för att komma dit, vilket lätt får mig att må otroligt dåligt. (därför tackar jag mina vänner och min familj för stödet). Jag har svårt för att visa känslor irl, vilket jag ber smått om ursäkt för.
Det jag vill säga med det här är att jag har förändrats. Jag orkar inte längre med det liv jag hade, och ska därför inte gå tillbaka dit. Inte någonsin och det har jag anledningar till. Jag vill inte heller höra kommentarer om att jag "förändrats för mycket" eller att vissa "vill ha det som det var förut" för det kommer inte hända.
Det jag vill säga med det här är att jag har förändrats. Jag orkar inte längre med det liv jag hade, och ska därför inte gå tillbaka dit. Inte någonsin och det har jag anledningar till. Jag vill inte heller höra kommentarer om att jag "förändrats för mycket" eller att vissa "vill ha det som det var förut" för det kommer inte hända.
Jag är inte den Caroline jag var. Jag är Charlie, och jag är till slut mig själv.
Kommentarer
Trackback