Ville typ döda någon igår när mamma ringde och väckte mig efter 20 minuter och frågade om jag kunde vara barnvakt under kvällen tills Linda kom tillbaka. Hon skulle till sjukhuset med Zander, så jag hade ju liksom inget val. Men att vara barnvakt efter att ha sovit sammanlagt 20minuter under en tid av 30h vakenhet, så var det ju inte direkt något jag grät glädjetårar över. Snarare bara att jag grät. Nästan. Kände mig så jävla egiostisk, men det blev bättre sen när Carina och Pappa kom istället, då fick jag åka hem och sova. THANK YOU!