Vill skjuta någon i huvudet. Jag orkar inte. Fanihelahelvete att det alltid händer något som ska förstöra. Är det verkligen så jävla svårt att låta mig vara glad en längre tid? Seriöst. Jag vill bara att problemen ska försvinna och att jag kan få vara med den enda person jag saknar just nu. Nej, det handlar inte om att jag endast tänker på den där människan jag älskar så förjävligt, men det är en stor del. Jag förväntar mig inte att folk runtom mig ska inse hur jag känner, för det går inte och för att vara helt ärlig orkar jag inte med all skit folk slänger ur sig när de tror att jag har tonårskänslor och sådana enklare problem i vardagen. Fuck you, säger jag. Jag orkar inte. Det är inte heller så att jag mår dåligt varje jävla dag, men det är faan näst intill. Blir inte bättre av att jag inte får ordning på något längre heller, fan, känns till och med som om skolan snart kommer rasa den med. På det här är kroppen åt helvete. Det gör ont. Hela tiden. På alla möjliga jävla sätt ni kan tänka er, både fysiskt och psykiskt.

Jag klagar utav bara helvete nu, svär gör jag med, men jag vill fan inte längre.